Dag två träffades vi som seden är vid frukostmenyn. Uffe som vanlig först och även som vanligt avslutande med att bläddra igenom lokalbladet. Bosse överraskade mig (ovanligt) med en tidig frukost. God tid hade vi även att öva sving, putt och chip innan jag och någon mer (vem har jag glömt, jag skyller som vanligt på minnet) såg sin utslagsboll plaska till i vattnet till höger efter första utslaget. Vad jag kommer ihåg förflöt golfspelet som vanligt, med vanligt resultat och vanliga snedslag. Men som ovanligt är numera även med en birdie av Anders. Nu blir naturligtvis min rumskamrat lite sur på mig för att jag inte nämner att han gjorde en birdie första rundan. Men jag gör inte det eftersom rättvisan då kräver att jag bör tala om vad han åstadkom på samma hål i dag och det vill han nog inte, så därför glömmer jag det (denna gång) avsiktligt.
Vad mer som är vanligt är att vi efter rundan och lite avslappning samlas på något rum, vanligast hos Anders och Owe. Och varför just där? Jo där har det blivit vanligt att det vankas whiskey. Och som vanligt krävs att var och en medför ett specialdesignat glas till detta evenemang. Detta glas hade som vanligt Bosse inte med sig men som vanligt har detta ingen betydelse. Vi drack alla och var glada. Vad jag i övrigt minns av konversationen var att några av oss (vilka minns jag inte) har börjat/planerar att börja skriva sina memoarer, Dock inte jag, och det framgår av denna femma, för hade detta varit memoarer skulle berättelsen inte skrivas i kronologisk ordning fick jag lära mig innan vi skildes för att påtaga våra badrockar och vandra vägen mot bastun.
Och det var på den vägen det hände. Owe plockar fram kameran och tar en oförglömlig (=går ej att glömma av någon av oss) bild. Jag tror inte heller att någon glömt originalet men för säkerhet skull har jag klippt in en kopia
Vad som sedan sägs i bastun förblir där och i våra hjärnminnen. Eventuellt slapp något ut i den skånska naturen från de som en stund förblev sittande och spekulera på ljugarbänken utanför.
Efter en kort enskild vila samlas vi för middag. Jag minns tydligt att vi sitter vid annat bord än i går, Emma har en ledig kväll och hennes ersättares namn minns jag inte.
God mat fick vi även denna kväll. Jag minns tydligt att jag åt “Noggrannt utvalt svenskt lamm”. Vad den rätten inehöll: Blomkålskräm, Five spice, Kryddpicklade gulbetor, Kumquats, Saltbakad gulbeta, Nötter & smörad lamsky. Det ni gubbar, minns ni vad ni åt?
Kvällen avslutades med olika kaffevarianter och personligt valda drycker. Sedvanlig betting och därefter natti natti.
Tredje dagen brukar benämnas Moving Day. Det är nu det skall röras om i grytan. Denna gång var det Anders som rörde till det ordentligt för sig i en gryta som kallas bunker. Mitt eget minne från dagen var att jag glömde att komma till start i rätt tid. Vad jag minns var det ingen som riktigt accepterade min förklaring men återigen, den var sann (såsvitt jag minns), men jag minns inte namnet på grabben vars golfslag jag beundrade.
Sällan har väl Kulturupplevelsen varit så hemlighetsfull som när Anders lotsade oss mot dagens okända mål. Inte ens när vi var på plats anade vi vad som skulle berättas för oss.
Vad vi fick höra är det många som glömt och många som vill glömma men nu har det hänt. Har ni förresten varit inne och tittat på Artillerimuseets hemsida KLICKA HÄR. Förutom texten finns en bild på vår föredragshållare (Per-Åke tror jag han hette om ni har glömt hans namn).
Middag och nytt bord och ny serverare. Behöver jag säga att jag glömt hans namn. Men jag kommer ihåg att jag repeterade första dagens huvudrätt.
Kvällen avslutades med olika kaffevarianter och personligt valda drycker. Sedvanlig betting och därefter natti natti.
Frukost 07.00. Det är i dag det skall hända. Men vad hände. Jo vid starten träffade vi ett gäng glada skåneseniorer som skulle spela någon slags scramble-seriematch för klubbar. Lite försenad start men det kan vi väl ta. Lite långsamt första och andra hål men på fjärde hålet small det till. Owes vrål hördes säkert ända till hans stuga i Tändalen. Tack Owe det gav oss en extra bulle till kaffet, en korv och lite smågodis. Spelet i ledarbollen förflöt som det skulle. Bevakande och räknande. Börje har tagit sig upp i ledningen efter 9 hål, sen kom Ulf tillbaka och passerade. Börje gav mentalt upp efter Uffes inspel som resulterade i par på 13 och sedan samma resultat på 14. Men så kom 15. Uffe i vattnet, så även Börje men där låg en sten och bollen hoppade snällt upp till greenkanten. Nu rasslade det till i min nyinköpta löparklocka som gjorde golfpremiär. Pulsmätaren som hittills visat viloläge strax under 100 trodde tydligen att jag var ute och intensivtränade backlöping för från stenträffen på hål 15 och genomförande av 16/17 gick den snabbt upp till maxläget 157 och där stannade den för att sedan sakta återgå mot normalläge när jag satte sista putten på 18.
Under hemresan sitter jag så skönt baksätet och MINNS detta Mill Hill-äventyr
Tack arrangören och ni andra medföljare för ännu en upplevelse
/ Hälsar förra omgångens Femma (Börje om ni glömt det) nu med pokalen i tankarna