Femmans berättelse från Bjäre

Vilken ära att få skriva 5:ans berättelse. Det innebär ju att man gått från träsket till en mer hedrande plats i slutställningen från förra Mill Hill-turneringen. Efter att i många år legat fast förankrad i träskbollarna så lyfte man sig i höstas till en mer angenäm placering. Månne det leda till ny ära och berömmelse i historien eller är det bara en tillfällighet.

2007 års första tävling skedde i Skånska Bjäre och man kan verkligen tala om träffpunkt Bjäre. Aldrig tidigare har vi väl samlats från så olika platser i Sveriges avlånga land.

· Owe kom från Örebro med mellanlandning i Ryfors

· Anders, Uffe och Börje kom från Stockholm via mellanlandning i Ryfors

· Hans från Västkusten (Bohuslän) och anslöt till Ryfors

· Lasse från en blöt fest i Helsingborg

· Bo från Skurup

· Lennart från Beddinge i en kokande bil
vem som var mest kokande vid ankomsten, Lennart eller bilen har inte kunnat fastställas.

· Arrangören Robbie från Stockholm direkt till mötet i Bjäre

 Naturligtvis i sådana här sammanhang så kommer några att överträffa fartgränserna och åsamkas böter, vilket också skedde.

 Då det på förhand aviserades att det här med kulturaktiviteter ånyo skulle få stryka på foten så tog sig några egna initiativ och stannade upp i Ryfors strax utanför Mullsjö där Sveriges första golfbana anlades en gång i tiden när det begav sig. De inkvarterade sig i den Engelska Villan som en gång tillhört släkten Sager. Ni vet väl om Sagerska palatset i Stockholm, byggt av denna släkt, numera en del av Wallenbergarna. Var det inte gamle Jakob Wallenberg som hade en oäkta son, Peder Sager, som tagit sig namnet Wallenberg efter Jakobs död.?!

Här spelades både stor golf och stort kägelspel på den gamla banan. I Börjes anda spelades Köpenhamnare som bara han själv lyckades räkna ut. Naturligtvis stod han som segrare med stor förhoppning att årets Mill Hill-turnering skulle vara en lätt match.

Undertecknad gjorde en habil insats och kände att det är långt till träsket. I år blir det tätkänning.

Kägelspelet vanns naturligtvis av undertecknad. Se bilder från tillställningen.

Kulturen i övrigt stod att finna på Bjäre-banan som innehöll ett ansenligt antal bronsåldersgravar som kunde beskådas och undersökas i flygande fläng på banan. Se Owe´s försök till utgrävning.

Som vanligt vid denna typ av tillställningar så trakterades av god måltid och dryck, vissa var lite väl heta på gröten vilket kanske framgår av bildkollage. Med tanke på att vissa hade en del problem så renderar det ett särskilt omnämnande till arrangören Robbie att han inte klarade att köpa ut mer än 2 !! flaskor vin till avslutningsmiddagen för 9 personer. Nytt rekord i Mill Hill-historien. Något för Börje att sätta in i tabellerna.

Maten var annars suveränt god.

Tillbaka till golfen.

Med stor tillfredsställes så tar man sig an första ronden och blir gruvligt nedtryckt i skorna. Endast överkanten av kepsen var synlig. Man hade hamnat i träsket rejält och var tillbaka i verkligheten. Börje var dock tvärtom skinande glad och sprudlade av tillförsikt som ingen kunde undgå att uppmärksamma. Det var nu bara en defilering kvar innan bucklan hämtades ut.

Saaatan också, får väl dränka sorgerna i lite mer vin. (Första kvällen fanns det obegränsad tillgång). I detta tillstånd av rus så skaffar man sig nytt mod och intalar sig att det är bättre att göra så gott man kan och inte sikta för högt. Borde väl komma bättre om man tar det lite lugnt och skärper upp spelet några snäpp.

Sagt och gjort och se där – då går man i ledarboll sista dagen. Hurra.

Hur det gick för Börje behöver kanske inte nämnas, men han syntes inte till i ledarbollen i alla fall.

Sista rundan blev dock en svår utmaning, dels för att Lennart hade ett alldeles för stort försprång för att det skulle vara möjgligt att hämta in och dels på grund av det regn och blåst som gjorde det hela till en pärs utöver det vanliga. Kanske nästan i stil med när Robbie förra gången arrangerade tävlingen, i Mauritzberg.

Vad gjorde då Lennart till segrare den här gången?

En mycket ingående analys av hans förehavande måste bekräfta att ju mer strul han har dess bättre blir han. Bilen skapade problem genom hela resan upp från Beddingen och besök hos diverse verkstäder och telefonsamtal i mellantiderna gjorde att han var alert hela tiden. I filmmaterialet så finns det inte ett enda kort där han sitter och sover och ingen annan kan heller säga ha sett honom slumrande under måltider eller i samband med någon runda.

Hoppas att han till nästa gång skaffat sig en bil att lita på så kommer vi alldeles säkert att se honom längre ner i resultatlistan.

Tack Robbie,

för en trevlig turnering som gett mig förnyat förtroende om framtida placeringar

Hans R