"Östgötabygd, du vår vänliga, trygga
sol över städer och slätter och berg,
sol över dem som här bo
och här bygga,
mödrarne fostra dig släkten med märg."

(Ur sången till Östergötland av Birger Mörner)

Ja så hade Robbie tänkt sig att vårt mottagande skulle bli då vi kvällen den 12 september anlände till Mauritzbergs slott. Och visst stämde det åtminstone på kvällen. Men redan dagen därpå möttes vi av naturen som inte var helt nådig.

Men åter till ankomstkvällen.

På något sätt verkar det som om ju närmare Stockholm vårt mål är desto svårare att samordna resandet. Först till målet var Bengt som inledde med en egen rundvandring och en kopp kaffe i Mörner-rummet.

Vi övriga (utom Hasse, sist på plats visade sig senare bli sist även ….) träffades c:a 1 mil från målet, gjorde en gemensam färjetur över Bråviken och anlände därefter gemensamt och på utsatt tid till slottet. Rumsfördelningen var redan avklarad av reseledaren. Rum förresten, jag kallar det sviter, hittills det flottaste boendet under någon av våra turneringar.

Dag 1 inleddes med en biltur till Söderköpings GK allt medan regnet tilltog. Nästan ensamma på banan slaskade vi oss runt de 18 hålen. Fick sedan god tid på oss att under lunchen skriva om de genomvåta scorekorten innan vi, till alla hemmaspelares fullständiga förvåning, gav oss ut på ytterligare en runda. Ännu regnigare, ännu slaskigare och ännu blötare blev vi men som Mill Hillare alltid vid gott mod.

Återfärd till slottet, varm dusch, choklad på kudden och en härlig trerätters i Jägarsalen.

Programmet i morgon? Ja ingen vet. Regn och stängda banor. Så här nära att få en spelledig dag har vi väl knappast varit tidigare. Själv kamperar jag som vanligt ihop med Robbie, dock första gången i hans egenskap av arrangör, och han var förvånansvärt lugn. Förmodligen förstod han inte faran i att missa sitt arrangemang. Men ett antal telefonsamtal, en viss nervositet och en inte helt lugn natt visade sig resultera att vi morgonen därpå kl 07.30 åter var redo för en ny tidig golfrunda.

Dagen förflöt ganska normalt ända fram till 17:e hålet för sista bollen. Då var det mörkt och regnet tilltog.

Sista hålet minns vi nog alla i den sammanslagna boll två och tre. Ulf, Hans, Robbie, Owe, Börje och Lennart. Fem sekunder från mörker och med ett rejält skyfall över oss när vi satte sista putten.

Återfärd till slottet, varm dusch, choklad på kudden och en härlig trerätters i Jägarsalen.

Programmet i morgon? Ja ingen vet. Robbies förtvivlade försök att boka starttid på Bråviken gick om intet.

En rundringning till alla Östergötlands och Sörmlands golfbanor visade sig inte ge någon starttid som kunde matcha allas intressen. Och då går det som det går.

Kl 04.40 ringer väckarklockorna. Avfärd i mörker och utslag i gryningen kl 06.20 på Bråviken. Undertecknad som gick i första bollen (läs gärna hur den bollen öppnade tävlingen refererat på annat ställe) kände sig efteråt nöjd med rundan och tämligen tillfreds med hela turneringen så han tackar härmed för sig och återkommer eventuellt med en äkta femmans berättelse vid senare tillfälle.

"Bakom ett berömt slott finns ofta en kvinna" / Liisa Lipsanen, ägarinna till Mauritzbergs Slott

Författare: Börje Carlsson, fyra i Korsör