Mill Hill

”5”-ans berättelse hösten 2004

Vi kör tidiga morgnar genom ökända sossemarker. Ifrån trötta golfspelare i baksätet hör man en sång lågmält stiga upp:

”Upp till kamp i mot scoren - mot greenen den fjär - ty med fe-e-eta drivern - raka utslag dit bär…….”

Ögonen tåras hos bilföraren när han känner rörelsens stöd och kampf – sitter det inte en liten rund Person bakom furan här och tänker på vad f-n ska jag göra åt Ringholm – ska jag göra honom till idrottsminister för han är ju redan Hammarbyare – ja! det är en utmärkt ide´.

Men vad är nu det här –kan man undra?

Enkelt – det är åtta stycken goa (några är till och med runda) gubbar som återigen har antagit utmaningen från Mill Hill – vem ska bli mästare den här hösten.

Klubborna är putsade, bollarna är insmorda med rakkräm, puttern är finstämd och skorna är vassa och svartfejade och baggarna är välpackade och väl åtstramade.

Nu skulle det spelas golf i Skottland hösten 2004 …….men stopp nu lite… stod det inte Gnesta på vägskylten där vi svängde av från E4an. Javisst ja – så blev det – en knapp pung ändrade på planerna – det blev en ekonomitransfer till hedarna söder om hemstaden. Det blev det Gnestska Höglandet som fick ta emot oss fanatiska golfare. Slottet heter Södertuna och inte South Higland Castle. Loch Ness heter Gnestasjön och det enda odjuren jag såg var några gubbar i en bastutunna. Men ryktena säger att det ibland vältrar runt en liten lokal ”Nessie” till tonerna av Kalles dragspel. Tror kanske någon såg det – Nessie alltså - när vi larvade hem mot hotellannexet på kvällskröken, fyllda av god mat och på tok för dyrt vin (enligt arrangören).

Men när hände det här då?

Vad jag kan påminna mig så startade det en kväll på en blå söderpub med god mat och för dyrt vin..(enligt arrangören)! Tror det var 15 september dennes. En variant på det normala researrangemanget insåg vi alla. Men Hasse har alltid varit överraskningarnas man – och inte skulle han komma på skam.

Tidigt nästa morgon smög vi oss billedes söderut via Sö´tälje till Kallfors´ utmärkta 27-hålare. Ett ruggigt gäng mötte upp på P-platsen utanför det bommade klubbhuset – vem skulle gå ut först i spöregnet – kulet kändes det – förmodligen var det solsken och +18 i Skottland just nu…?!!

Efter några timmars stampande väntan tillsammans med andra golfare (läs: idioter) kom vi ut på regntunga fairways och snabba!!?? greener.

Efter några hål – 7:ans par 3:a var det bestämt - kände jag champagnebubblorna stiga i näsan när den utmärkte Söderlund träffade pinnen som dämpade bollen till en plats 1 dec!! bakom densamma. Törs jag påpeka att det blev en birdie…!

I andra bollar rapporterades att den ständige Carlsson nästan sänkte en eagle.

Själv så bidrog skriftställaren väl inte till någon historieberättelse – förutom att han som vår perfekte Larsson tänkt på vikten och gått ner till ett halvset i bärbaggen – nåja en extra wedge har smugit sig in i gänget. Det enda han önskade sig denna dag förutom ett som vanligt bättre spel, var nog en lite vassare putter.

Pga en sen regnstart blev det bara en 9-hålare på em – och eftersom skriftställaren och många andra anser att en sådan styggelse känns ofullbordad och halv - har den fallit i total glömska.

Södertuna – du pärla bland slott och herresäten – ett konferensslott utöver de flesta. Här finns det historia för skriftställaren och andra med sena gravlaxmackor och ännu på tok för sena Löjtens – här har det utarbetats visioner, affärsidéer, mål och strategier för 90-talets mest alerta IT-bolag – här har det avsmakats viner med smak av kuprinol tillsammans med respektive – här har det festats i salongerna – här har bakfyllan helats med starkt kaffe och frukostbuffe´.

Känns bra att få vara här igen – och kaffet är fortfarande starkt och gott och bakfyllan densamma.

Torsdagskvällen bjöd på en varm o go bastu som starter. Efterföljt av en som vanligt utmärkt supe´ - var det inte varsamt skadskjutet rådjur med något rostat och med en härlig sås?? – därtill ett utmärkt rödtjut – tyvärr något för dyrt enligt arrangören. Skriftställaren kommer dessutom bestämt ihåg smaken och doften av en Highlander till kaffet nersjunkna i bastanta läderfåtöljer. Fick återigen en förnimmelse av Skottland…….

Tack arrangören för de fina enkelrummen där man fick snarka i fred och i egen takt och ton.

Tidig morgon, som är legio på våra träffar, med vådliga bilfärder därtill, men fram kom vi till nästa storbana VIDBYNAS.COM.

Tror aldrig skriftställaren spelat på en bana där det varit så långt fram till fairway. Tror dessutom att vi alla med blodsmak i munnen (som omväxling till smaken av det alltför dyra vinet – enligt arrangören) efter kraftigt anlagda drivar hade samma uppfattning, förutom de som hade satsat på årets version av stekpannor. Nåja det var kraftig ruff på sidan också, där arrangören som vanligt önskat det skulle vara tvärt om.

VIDBYNAS.COM – det var långa hål – det var hala greener – det var jobbigt som f-n. Det blir säkert en en riktig storbana.

Skriftställaren gjorde här på morgonen sin bästa runda med ett flertal par.

Hur ni andra spelade kommer jag inte ihåg – förutom Uffe som började sin väg mot stjärnorna den dagen.

Tror aldrig jag sett en golfspelare som missat första servern så nätt som han. Men nu var det inte tennis utan provsving i golf – och då är det ok!

Skriftställaren fick dock en möjlighet att vissa sin rätta nivå på fredagens eftermiddag då vi fick ynnesten att njuta av arrangörens kulturella arrangemang.

LERDUVESKYTTE – det är hans melodi dä..! Många HIOs på albatrossar, eagles och birdies blev det där!

En nyvunnen jaktkamrat utmanade – men höll inte hela sträckan ut!

På kvällen mera bastu med skeetskryt från skriftställaren och åtta skrynkliga Nessies i tunnan.

Mer mat som nersköljdes med enligt arrangören på tok för dyrt vin. På kvällen senare hade Highlandern tagit slut – tillbaks till Gnesta igen.

Sista morgonen - repetition på sossemarker – och nu kändes det som att Persson hade bestämt sig. Dessutom hade han hittat en ny finansminister som han kände väl och som gjorde som han blev tillsagd. Bingo i partiet.

Första hålet inledde jag med en 5-puttning – sen kommer jag inte ihåg så mycket mer – förutom att det regnade och var trist. Det var dessutom fortfarande in i h-vete långt fram till fairway och Uffe storspelade sig fram till sin första meriterande seger i den anrika tävlingen som heter Mill och Hill som går ut på att spela golf i goa vänners lag, besöka exotiska golfbanor jorden runt, ibland i Gnesta söder om Stockholm, dricka röteepilsner som betalas av andra, äta god mat som nersköljs av goda viner (alltför dyra enligt arrangören till denna tävling), ägna sig åt kulturella arrangemang och allmänt ha j-igt trevligt.

Men för tusan jag gick ju faktiskt i ledarbollen – alltid något.

Gick nog också mest och tänkte på vilken present vi skulle få av arrangören vid prisutdelningen (som vi brukade få av andra arrangörer) och om han äntligen skulle komma med sina knixiga frågesporter (som han har gjort vid andra tillfällen).

Därav blev intet – men det finns fortfarande en chans med allt det där vid vår avslutningsmiddag där vi säkert får god mat och kommer att dricka för dyrt vin (enligt arrangören) – om han inte fixar det själv taxfritt!?

När vi kom in på 18:e blev vi alla kontrollerade om vi hade en greenlagare med oss i fickan. Jättekul gjort av arrangören – och hans son.

Jag tror Person skulle må bra av att börja spela golf … varför inte med ett halvset… och med en Nader som reserv (Skriftställarens anm.)

Bromma 24 oktober

(och 2 månader kvar till julafton då jag ska önska mig en ny stekpannedriver)

”5an”