Femmans berättelse från Tegelberga

Jag har varit i Träsket - en personlig betraktelse över en golfrunda spelad på Sturup Park GK

 

Det började som vilken Mill Hill turnering som helst. Samling på Bromma, glada tillrop, psykningarna startade.

Väl framme på Sturup mötte biträdande arrangören upp i kortbyxformat. Bilfärd mot Lennarts (och grannens stuga). På vägen hämtades nio förbeställda pizzor upp.

Rumsfördelning. Undertecknad fick en ny rumskamrat och med denne följde ett helt hus – underbart att få sova i lugn och ro och slippa pöbelns snarkningar.

Matintag, öl, övrig dricka, betting, berättelser mm. Allt enligt en väl inövad tradition. Vi hade samtliga insett att Lennarts psykningar angående banorna var en luftballong som redan spruckit.
Med andra ord, jag kände mig helt nöjd med tillvaron. Kände att jag inte avslöjat att jag för en gångs skull lyckats toppa formen inför en turnering. Lät Hasse ta bettingen på mig. Den stackars pensionären behöver säkert ett tillskott i den magra kassan nu när han kom till Mill Hill iförd en helt nyinköpt Cobra-uppsättning.

Härlig god sömn följde. Det var nu det skulle ske.
 

Kl 09.10, boll 2. Owe, Ulf och undertecknad.

Hål 1, par 5, 464 meter.
Redan utslaget gick snett. Kort höger hamnade i ruffen. Lyckades dock gräva upp bollen och fick på ett acceptabelt andraslag följt av ett måttligt tredje. Nu var jag framme i läge för inspel. 100 meter, lite trångt mellan två stora träd. Duff 2 m följt av duff 2 m följt av duff 15 m. Kommande inspel var rätt i längd men något höger. Chip in och 2-putt =>> 10 slag.
Mina kamrater lyckades med 7 resp 8 slag.

Hål 2, par 3, 142 meter.
Nu är det nytt hål. Jag vet att jag kan – och jag kunde. 8 meter kort på green, bra putt följdes upp med en lätt parputt. Jag var med, lets go!!
Mina kamrater lyckades med var sin femma.

Hål 3, par 4, 304 meter.
Den jä-a ruffen till höger. Speciellt för mig hade banpersonalen markerat den med VITA pinnar. Andrabollen var på väg att gå samma öde till mötes men lyckades på något underligt sätt smaska ned i sk-ten på godkänt ställe. Halvdassigt andra (läs fjärde) slag följt av missad green och tvåputt.
8 slag, nåja puttarna fungerar i alla fall.
Mina kamrater lyckades även här med var sin femmma.

Hål 4, par 4, 400 meter.
Köbildning på tee. Bollen före oss hade av för mig okänd anledning övningsspelat på ett närbeläget hål innan man insåg att kartan stämde med verkligheten.
Den jä-a ruffen före fairway. Men den skulle inte störa mig. Fick iväg ett bra utslag. Mina kamrater följde upp med något sämre och lite snett. Vi lämnade tee för att slå våra andraslag.
Owe och Ulf hittade sina bollar men var fanns min? Jag hade ju bästa utslaget! Efterföljande boll släpptes igenom och jag lommade tillbaka för att slå mitt tredje slag. MISS, inte ens förbi de röda kulorna som glodde hånfullt på mig. Slag i ruffen är inte min starka sida men efter FYRA slag var jag ikapp mina kamrater. Inspel och så var hålet avverkat.
Mina kamrater var redan på väg till nästa hål och där stod jag med flaggstången och en treputt.
12 slag, nåja nu kan det inte bli sämre.
Mina kamrater lyckades med 6 resp 8 slag. 

Hål 5, par 3, 159 meter.
Högt belägen green med ett vatten framför. Efter vattenbesöket blev det en dubbelbogey.
Nu hade jag i alla fall samma resultat som den sämste av mina kamrater.

Hål 6, par 5, 504 meter.
Varför skulle jag lyckas på detta hål? Owe startade med en högerslice ut i det obefintliga, Ulf en spikrak drive och jag följde upp med en hook till vänster i ruffen. Owe och jag presterade var sina acceptabla provisoriska bollar. Owe hittade inte sin första boll. Jag hittade min och efter ytterligare två slag på den hade jag nått fram till min provisoriska. Perfekt fjärdeslag, jag ligger nu 150 m från green. Inspel och en uppdelning av puttlängden i tre olika långa delar förpassade bollen i hål. 8 slag.
Även detta hål hade jag samma resultat som den sämste av mina kamrater. 

Hål 7, par 4, 293 meter.
Ett kort parfyrahål. Mina kamrater inledde med två perfekta utslag, upplagt för korta inspel. Själv satsade jag på en pilsnerboll och efter ytterligare två slag var jag framme vid mina kamrater som väntat i 5 minuter och låtsades se oberörda ut. Jag nådde grenen på nästa slag och följde samma puttrutin som på föregående hål, 8 slag.
Mina kamrater lyckades med 5 resp 6 slag. 

Hål 8, par 4, 340 meter.
Ett högt beläget tee. Håll bara lite till höger så finns inga problem. Mina kamrater gjorde så. Själv testade jag en variant att slå till vänster där sk-it är en mild definition av nedslagsområdet. Ville inte ens hitta bollen. Andrabollen var desto bättre och efter ytterligare ett tillslag låg jag 30 m från green med en mindre bunker framför mig. Nu blev ni lurade. Men något jag tränat på i sommar lyckades perfekt. Med sandwedgen lade jag in en perfekt lobb som landade två meter från flagg. Följde tyvärr samma puttrutin som på föregående hål, 8 slag.
Mina kamrater lyckades med 5 resp 6 slag. 

Hål 9, par 4, 349 meter.
Visserligen relativt långt par 4 men eftersom det är starkt vinklat går det lätt att nå green på två slag. Detta insåg vi alla tre. Ulf och Owe spelade därefter medan jag ånyo testade vänstervarianten och därigenom förlängde hålet. Kamraterna lämnade mig som vanligt. Själv petade jag fram min boll till ett läge 120 meter från green men hade planenligt förpassat det stora träd- och vassfyllda vattenhålet ur spel. Owe når green på två slag, själv hamnar jag i greenbunkern (följt av uppspel, inchipp och tvåputt) medan Ulf införlivas i samma tillstånd som jag befunnit mig i de senaste två timmarna. TRE slag i hindret. Normalt lider jag med en kamrat i ett läge som detta men min förmåga till sådana känslor var nu slut. Jag inser i stället själviskt nog att jag för första gången sedan hål tre INTE kommer att slå ut sist från nästa tee. 7 slag.
 

Nu har vi nått halva sträckan på 3 timmar. Summering av slagen visar 68 slag på utrundan. Mina tankar irrar runt. Har jag, 63 år gammal, satt ett negativt Mill Hill-rekord? Är jag fortsättningsvis förpassad till röd tee? Kommer jag att uteslutas ur styrelsen? Skall jag på eget initiativ tacka nej till kommande turneringar? Ni kamrater måste förstå att jag var på väg in i en djup kris och såg ingen lösning. Om det inte plötsligt uppenbarat sig en termos med varmt kaffe - tack Ulf – vet jag inte hur fortsättningen hade kunnat gestaltat sig. Jag gick med raska steg till tee 10.
 

Hål 10, par 3, 153 meter.
Owe vänsterhook rätt i längd, Ulf kort före green och jag ännu kortare och mer åt höger på det vänstersvängande korthålet. Nu var det Owes (o)tur. Trots sökande i ett relativt öppet område var hans boll försvunnen. Medan Owe återvänder passar jag, med mitt effektivt tänkande, på att putta färdigt. FYRA meter – fyra puttar. 6 slag. 

Hål 11, par 4, 381 meter.
Det hände igen. Jag slår ut som tvåa men denna gången är det Owe som slår sist.
Ulf hook, Owe slice. Båda bollarna bedöms svåra att hitta. Min går spikrakt, perfekt, känslan underbar.
Provisoriska bollar: Ulf hookar ännu mer, Owe slicar ännu mer. Båda bollarna bedöms svåra att hitta.
lf går för att leta. Owe ytterligare en provisorisk. Ulf spelar på sin andraboll, Owe hittar första i svårspelat läge. Mitt andraslag rakt. Stackars Uffe, duffar vidare enligt min tidigare modell. Slutar med 12 slag i och Owe 7.
Själv får jag 6 slag. 

Hål 12, par 5, 511 meter.
Ni är väl med, ni har väl hört ordet honnör. För mig klingade det vackert när jag tågade upp på tolvans tee men konstaterade efter slaget att det troligen blir en kort njutning. Aningen förstärks efter att mina kamrater slagit var sina kanonservar och hamnat i perfekt läge medan mitt andraslag bevisat motsatsen – stenmuren.
På något sätt lyckades jag emellertid krångla mig ur situationen och håla ut med 7 slag.
Mina kamrater lyckades med 8 resp 6 slag. 

Hål 13, par 3, 150 meter.
Owe vänsterhook, Ulf höger in i vattenhindret. Jag rakt, når knappt green. 4 slag.
Mina kamrater lyckades båda med 6 slag. 

Hål 14, par 4, 280 meter.
Kort par 4. Alla får iväg bra utslag och undertecknad även ett bra tredjeslag efter en duff.
Resultat därefter, 6 slag.
Mina kamrater lyckades med 5 resp 6 slag. 

Hål 15, par 5, 489 meter.
Mina kamrater yttrade ingenting. Normalt skulle Owe ha slickat sig om munnen och Ulf glatt kontrat med orden ”Det skall smaka gott”. Nu lämnade de bara teeområdet för att som vanligt invänta mitt andra och ev tredje slag. Nu repade jag mig dock snabbt och efter 460 meter visade det sig att jag inhämtat mitt dåliga utslag. Jag låg dessutom närmast green. Owe hade dock råkat dra sitt inspel lite till höger så att ett rejält dike med stora käftar befann sig i slagriktningen. Efter tredje slaget i hindret grep jag in. Ta det lugnt Owe jag slår mitt slag emellan. Hade ju endast 15 meter kvar och en bunker till höger som knappast var inom synhåll. Owe, det är du igen fick jag ur mig jag samtidigt som jag grep tag i den j-a krattan, 8 slag.
Mina kamrater lyckades med 8 resp 14 slag.

Hål 16, par 4, 349 meter.
Hålet spelas fullt normalt (dvs enligt dagens mått). Bra utslag, duff, framspel, inspel, putt, putt. 6 slag.
Mina kamrater lyckades med 5 resp 6 slag.

Hål 17, par 3, 168 meter.
Ett hål som passar mig perfekt. Vattenhinder 30-60 meter efter utslag, upphöjd green med uppkäftiga bunkrar framför. Som gjort för min träsjua. När jag vandrar till adertonde tee har jag just noterat 6 slag efter ett besök i vattenhindret.
Mina kamrater lyckades med 5 resp 3 slag. 

Hål 18, par 5, 463 meter.
Mina kamrater har just slagit halvbra utslag. Själv får jag iväg ett av mina bättre för rundan. Tyvärr har banarkitekten fått för sig att för 12-handikapparen skall vi göra detta hål lite knivigt. Behöver jag säga att mitt utslag var just av denna kvalitet, dvs mitt andraslag kommer att utföras från en bunker. Helt ok uppspel ur bunker följt av en järnfemma som placerar min boll i perfekt inspelsläge 80 meter från flaggan på den upphöjda lutande greenen. Min boll har just insett att om den placerar sig 8 meter kort och i ett läge i förhållande till flaggan så måste det slag som skall förpassa den till korrekt slutmål vara  mycket försiktigt och känslomässigt korrekt. Bollens bana kommer att bli elipsformad, initialt med ökande hastighet, sedan avtagande och de sista 4 decimetrarna när farten närmar sig 0 kommer den kraftigt att vika till höger för att slutligen uppslukas av det 102 mm djupa hålet med 108 millimeters diameter.

Mina vänner, jag har just beskrivit mitt sista slag på Sturup Park GK den 8 september 2006. Putten som gjorde att jag glömde de övriga 121 slagen och noterade par i scorekortet. Slaget som gjorde att jag glatt frågade mina kamrater efter deras resultat och påminde dem om att om det inte varit sista hålet skulle jag slagit ut först på nästa tee. Slaget som gjorde att jag trots allt ser ljust på min fortsatta golfkarriär och inte minst Mill Hill-turneringarna.

Här kunde min krönika varit slut men faktum är att den inte kommit till om jag inte blivit förpassad till träsk-bordsänden vid middagen på lördagskvällen och där påmindes jag verkligen om och om igen om min golfrunda på Sturup. Gick inom mig igenom alla slagen igen och igen. Det var där, längst bort vid bordsänden dit stearinflammorna knappast nådde, det var där jag insåg hur illa behandlade vi blev. Vad fick vi t ex i glasen? Fick vi äta annat än rester? Möttes vi av ett enda glatt tillrop under hela kvällen? Nej, endast hån och smälek. Jag kände dock en varm gemenskap med vännerna Ulf, Owe och Bosse - tack kamrater.

Vad är övrigt att tillägga angående den trettioandra Mill Hill-turneringen. Jo kulturarrangemanget, tack till Hasse. Vädret, tack du där uppe. Boendet, tack till Lennart och Lennarts granne. Utspisningen, tack till oss alla. Flygturerna, tack till Malmö Aviation.

Hela arrangemanget, tack Lennart.

Hälsningar
Från en som aldrig mer kommer att närma sig träsket

Författare: Börje Carlsson, femma i Grönhögen