Femmans berättelse från MillHill i Riga 1/9-5/9 2013

Redan i mitten av maj startade planerna för höstens MillHill arrangemang. På krogen Kung Albert där undertecknad bjudit in till den avslutande middagen för vårens tävling informerade Lars om den kommande tävlingens alternativ till resmål. Under högsommaren kom sedan löpande information allteftersom planerna klarnade. Lars genomförde en studieresa för att granska de möjliga golfbanor i Riga så att de kunde möta upp alla krav som ställs på banorna för en MillHill turnering. Resultatet blev att endast en banna mötte kraven, nämligen OZO Golf Club.

Mitt under laddningen inför resan dök det upp nya förslag för en höstresa från Owe. En livlig diskussion i de sociala medierna om fiske, mygg m.m. påbörjades, men det visade sig vara först nästa höst (2014) som avsågs. Åter till innevarande höst.

Magnus tackade nej i ett tidigt skede som senare följdes upp av Anders som fått ett arbetsmöte i norra Sverige på halsen. När avresan började närma sig hörde även Lennart av sig till reseledaren Lars och talade om att han nästa förbrukat sin tumme vid handarbete och nu var tummen förplockad i ett gipsfodral, så nu var han tvungen att lämna återbud.

De återstående tappra 6, Lasse i täten, följt av Bosse, Börje, Owe, Robbie och undertecknad 5:a Uffe, träffades på Värtahamnsterminalen, där en samlad trupp sedan äntrade kryssningsfärjan Romantica.

En förväntansfull skara satte sig på akterdäck i strålande sol. En parant dam som trots sin ålder (nämns inte, dock äldre), var fortfarand både aktiv barnmorska och drev annan sjukvårdande insats, kom fram och gjorde ett positivt intryck på församlingen. Hon hade tidigt noterat gruppens profession (träffat Lasse i biljettkön). Hon hade tidigare även varit aktiv inom golfvärde och varit Golfvärd på olika golfanläggningar. Där av hennes intresse för denna samling gentlemän. Kvällen förlöpte i en behaglig miljö med bastubad för några och senare en trevlig middagsbuffé i en halvfull restaurang. Något utmanande nattsudd lockade inte, utan samtliga i truppen, enligt 5:ans uppfattning, tog sig anständigt till sin koj. Nästföljande morgon avåts frukosten i samma restaurang. Nu hade nattmörkret utanför ersatts av ett panoramafönster fyllt av regntunga skyar och grått väder. Färden in till Riga centrum gick med Buss till Tallink Hotell. Väl på rummet så visade TV rutan på dagens väderprognos, ett stort ”?” (frågetecken) i en sol, med förklarande text om trolig åska och regn.

Efter uppsamling utanför hotellet och upplastning i en minibuss gick resan ut till golfbanan som ligger ca. 30 minuters taxiresa från hotellet. Taxichauffören hade troligen fått gå igenom rallykurs för att få jobbet, där ett antal regelbrott i normala trafikförordningen ingick, allt för att komma snabbast fram till målet. Chauffören hette Valdis Ozolins men det visade sig att han inte var släkt med banans grundare Sandis Ozolins som i sin tur varit NHL proffs i sin karriär.

Väl framme på OZO golf Club möttes vi av en trevligt mindre klubbhus med reception och restaurang. Det enda omklädningsrum som finns, delades mellan herrar och damer och ligger i en separat byggnad. En singel dusch inrymdes bakom en av dörrarna. M.a.o här duschar man hemma.

Banan består av 4 par tre, 10 par fyra och 4 par fem hål. Längden från GUL Tee är 5827 meter enligt score kortet. Efter en normalt spelad runda visade det sig att man går 12,9 km. Till detta skall läggas den sträcka vissa deltagare förbrukade i letande och eventuellt behov av att gå tillbaka för att slå om en förlorad boll. Totalt skulle vi alltså gå minst 5 mil på fyra dagar.

Så till första dagens runda. Börje, den burne optimisten utropade ”Uffe, du måste notera att vi i alla fal slår ut i solsken (en strimma mellan molnen). Lasse som arrangör vände sig till intresserade åskådare på första tee och frågade om vi lärt oss något eller om någon ville fråga honom något i hans ”Clinic”, detta efter att han slagit ut det tredje bollen från Tee.

Redan på hål två öppnade sig himlen, för att på hål tre öka och innan första bollen slogs ut på hål 4 blev det en paus under den alltmer tilltagande duschen. Jämförelser med regnet Lá Quinta i Spanien eller Fox Hill i England spolades fram ur minnena.

Så var det med Börjes tillfälliga optimism och den tillfälliga solglimten på första tee.

Att vi borde frågat Lasse något vid hans ”Clinic” hade nog varit på sin plats, inte beträffande hans sving utan hur han bygger upp sin mentala styrka. Detta då han efter sista slaget för dagen visade att han var dagens vinnare och tagit hem första rundan. På en hedrande andraplats kom Bosse och Uffe. Antal slag brutto och netto redovisas ju av sekreteraren i sina eminenta sammanställningar. Men det kan ju redan sägas att det inte är något att yvas över för någon.

Åter tillbaka på hotellet och efter lite uppfräschande kroppsvård var det kväll och middagen avåts på hotellet. Bosse var i slag och gjorde allt för att lära känna personalen lite bättre, på sitt underfundiga sätt.

Efter en god natts sömn och en stärkande frukost bar det ut till banan med samma taxichaufför som dagen innan och nu en ännu mer spännande resa i rusningstrafik. När han lyckats passera en bil bytte han fil i ett jehu för att sedan tränga sig in igen. Väl framme på OZO Golf Club laddade alla kombattanter inför dagens runda. Regnet hade upphört och solen bröt igenom med en skön sommarvärme. Dagens utmaning var vinden. En ihållande vind på 8 m/s med byar upp till 16 m/s. Det skulle visa sig att vinden påverkade spelet mer än regn och rusk. Vi borrade oss fram hål efter hål, framför allt var de hål som går parallellt med östersjöns vik en tuff utmaning (se inledande bilder). Några fick man möjligheten att ta del av den sandbotten som sträcker sig runt den Lettiska kusten. Dagens genomsnitts score visade sig öka med i genomsnitt ca 5 slag mot dagen innan. Ove och Börje hade inlett en egen kamp om sin placering i träskbollen (se antalet slag i sekreterarens golfstatistik). Ytterligare ett resultat att notera var Robbies, Börjes och undertecknats resultat som gick i andrabollen, alla tre spelade rundan på 116 slag netto. Föresten så förbättrade sig Robbie på hål 15, ett par tre hål med en vattendam framför, hans förbättring från dagen innan var hela 13 slag, genom att göra par på hålet. Lasse visade inga tecken på att han tyngdes av arrangörskapet utan vann även den andra rundan. Hur var det nu med hans ”Clinic”……

Efter olika kroppsvårdade insattser tog truppen en gemensam promenad genom vackra parker i Riga till den gamla stadsdelen. Här möttes man av ett aktivt myller av människor och inslag av olika affärsverksamheter, inga nämnda och inga glömda. Efter en stärkande öl fortsatte promenaden för att så småningom fastna på en trevlig restaurang med namnet 1221. I en mysig miljö i gammal stil placerades sälskapet på andra våningen. Efter gemensamt beslut enades man också om menyn, till förrätt beställdes tre varianter, en fisk variant en med Lettiska smakprov och en med bl.a Bäver. Bäver var en upplevelse att få smaka på, men för egen del kändes det som små hårda, torra spånflisor, andra i sälskapet tyckte att det smakade gott. Efter avnjuten snaps och öl till förrätten väntades en rejäl tornado på oxfilé a´la 270g. Fantastiskt kött och alla blev mätta och nöjda och mer därtill.

Dag 3 började med en sedvanlig god frukost, därefter dök en ny rallychaufför upp. Man kan tro att alla chaufförer gått i samma bilskola. Dagen spelades i en svag bris och nu med mer stabilt sommarväder. Den som utnyttjade förändringen på bästa sätt var Robbie, som vann dagens runda på härliga 77 slag brutto. För andra spelade nog inte vädrets makter så mycket som man tror. För några var fortfarande det bästa resultatet under dagen med regn och rusk. Inga nämnda och jag själv inte glömd. Fortfarande höll Lasse alla stången totalt och han visade ingen tendens att vilja lämna tätplatsen.

Lars hade planerat eftermiddagen på armémuseet som är beläget i Kruttornet i gamla stan. Med spänd förväntan om någon guide skulle dyka upp, tågade en samlad trupp genom Riga i det vackra sommarvädret. Väl framme och en guide dök upp enligt Lars avtal påbörjages en rundvandring i kruttornet. Guidningen beskrev de tyska och ryska belägringarna av Lettland som gav oss en och annan eftertanke. I vår historia undervisning har vi själva talat tyst om konsekvenserna till ”baltutlämningen”, som resulterade i att många Letter deporterades till läger i Gulag och Sibirien. En vid det här laget ganska fysiskt trött skara tackade för rundvandringen och gick runt hörnet till närmaste utskänkningsställe för en stärkande öl i solskenet.

Efter ett kort överläggande beslutades om en grillrestaurang i närheten. En ny enighet bytte ut förrätt mot efterrätt dagen till ära och samtliga beställde in en grillrätt från menyn. Idag var rätterna något mer normala i storlek. Vinet till maten korkades upp, korken beluktades av både servitris och vår president, för att därefter dekanteras i karaff, för att sedan hällas upp i ett glas hos servitrisen som luktade på nytt, därefter i presidentens glas för avsmakning och även där ett nytt godkännande. Nu kunde resten i karaffen fördelas i vars och etts glas, servitrisen tog slatten i flaskan och ”sitt” beluktade vinglas med ut i köket. Samma procedur när det var dags för flaska två. Nu undrar man ju lite förläget, hur mår kocken efter en kväll i köket med så många vinglas att ta hand om. Men ingen av matgästerna vid bordet hade anledning att klagade på vare sig maten eller smaken på vinet ……..

Inför den sista rundan, imorgon, ledde Lasse följt av Bosse och nu hade Robbies övertagit Uffes plats, som äntligen fick spela en runda med Owe. Bosse hade nu tagit ledningen i MillHill’s första Eclectic.

Mätta och belåtna vandrade en nöjd skara tillbaka till en liten avslutning i baren emedan undertecknad m.fl försvann upp i slafen efter en tuff dags verk.

Så den stora finaldagen. Reveljen gick 6.15, allt skulle vara packat och klart till kl. 7.45 för avfärden ut till golfbanan. Alla klarade av den tidiga frukosten och samlades efter vederbörlig utcheckning. ”Herr Almqvist i rum 622 hade en obetald barnota i en pärm” hävdade portiern med skarp blick. Efter ett envist beivrande från undertecknad började portiern bläddra i pärmen med kvitton, ”se här, här är kvittot med er namnteckning”, men det stod ju faktiskt Sidell på kvittot. Bredvid stod nu Bosse som förvånat konstaterade att mycket riktigt, det var hans kvitto. Men det är ju inte allt man kommer ihåg från första intensiva kvällen och därefter några tuffa golfdagar i Riga.

Så var vi på väg ut för det sista slaget. Väl i god tid ute på klubben visade det sig att personalen inte började fören kl. 9.00. I avvaktan på att få klartecken och handtag till vagnarna för dem som inte bar, värmde vi upp som vanligt. Banarbetarna hade nu bytt skylten för dagens flaggplacering. Det skulle bli kul, en förändring från tidigare tre runder där flaggplaceringen varit på samma plats. På första hålet stämde det, man hade flyttat till den nya placeringen enligt scorekortet, men sedan hade man tydligen inte hunnit längre…. Det kändes lite trist, men utmaningarna räcker ju i alla fall till. Owe och Börje spelade nu bra i träskbollen, nu förstärkt med undertecknads närvaro. Hur det gick i ledarbollen framgick inte av speltakten. Efter 9 hål visade sig att vi höll ett hyfsat tempo. På hål tio hade nu banarbetarna kommit ikapp med förflyttningen av hålplaceringarna, så äntligen fick man nya utmanande greenplaceringar att spela mot. Det mest spekulativa från dagens runda var nog att vid två tillfällen hade markeringskäppen för 150 meter till green träffats. För undertecknad som lyckades träffad den på nära håll försvann bollen in i ett snår vilket medförde ytterligare två onödiga slag i protokollet. Efter avslutad runda arbetade som vanligt en fokuserad sekreterare med alla sammanställningar.

Nu samlades truppen vid lunchbordet och en god lunch avåts i solskenet. Därefter en sedvanlig prisutdelning fick avsluta lunchen. Hur blev då resultatet, jo segrare av höstens MillHill Trophy 2013 blev, inte oväntat efter tidigare dagars spel, Lasse, Robbie seglade upp som tvåa, Bosse halkade ner till tredje plats, Uffe klamrade sig fast som fyra, Börje får äran att skriva femmans berättelse våren 2014 och Owe som delade ut priserna behöll den första från slutet.

Lärdomen från Rigas turnering är att med rätt mentala ”Clinic” så kan man vinna även om man är arrangör och reseledare. Något att tänka på för Bosse som nu börjar fundera på 2014 utfärder.

Femmans berättelse hösten 2013

Uffe A.